"Det är omöjligt sa tvivlet
Det är farligt sa rädslan
Det är onödigt sa förnuftet
Pröva ändå ... viskade hjärtat"
Jag berättade i ett tidigare inlägg - "Ska fyra bli fem?" - om Sallys underbart stiliga far och om att han ligger ute på blocket för försäljning samt att jag så gärna ville ha honom.
Jag skulle ångra mig enormt om vi inte ens tog kollade upp möjligheterna för att kunna ta hem honom. Så vi tog kontakt för att kunna boka ett möte, dessutom fick vi ju samtidigt träffa Sallys första familj och uppfödare, vilket var ett glatt och trevligt möte.
Vi pratade massor med hund och vi berättade om Sally och Tyra. Samtidigt fick vi bekanta oss med Tamino. Det blev många frågor och många funderingar på hur man kan få en hane att fungera ihop med två osteriliserade tikar, som ju löper emellanåt. Vi frågade då om inte uppfödaren - Ulrika - kunde tänka sig att ta hand om Tamino medans tjejerna löper, då han ändå ska vara kvar i aveln ett tag till. En tanke som hon inte tänkt på, men som absolut skulle fungera.
Tamino visade sig vara en riktigt trevlig och mysig kille, som efter bara någon timma kröp ihop intill mig. Känslan över att vilja bli hans nya matte blev ännu större. Vi fick även ta en liten promenad med alla tre och vilken mäktig känsla det gav! Vi ville med Tyra utöka flocken, men jag upplevde att det blev en flock när jag höll alla tre kopplade i en hand. Alla tre verkade fungera fint ihop också.
Hemma sedan blev det ytterligare diskussioner och planeringar. En del av mig - förnuftet - talade om för mig alla bekymmer och hinder som kunde dyka upp och att vi därför ska låta bli. En annan del - rädslan - sa att jag var för rädd för att ta hem honom och att jag därför skulle låta bli. En tredje del - tvivlet - fick mig att tvivla på den rätta känslan och att den hade fel. Till slut hörde jag mitt hjärta och min starka vilja över att låta Tamino få flytta hem till oss och tre dagar senare kunde vi lämna ett beslut - vi ville bli Taminos nya familj!
Det blev bestämt att han skulle flytta in en vecka senare, men under cupcakesbaket upptäckte vi att någon lämnat blod på golvet - Tyra hade börjat löpa. Attans! Så det blir att vänta med hans flytt tills hon är klar, då Ulrika får hålla honom lite till. Hoppas att Sally inte börjar precis direkt efter bara...
Jag såg verkligen fram emot att få hem honom i veckan. Typiskt att det skulle spricka. Men den som väntar på något gått väntar alltid för länge, något jag får göra.
Längtar och väntar!
Det är farligt sa rädslan
Det är onödigt sa förnuftet
Pröva ändå ... viskade hjärtat"
Jag berättade i ett tidigare inlägg - "Ska fyra bli fem?" - om Sallys underbart stiliga far och om att han ligger ute på blocket för försäljning samt att jag så gärna ville ha honom.
Jag skulle ångra mig enormt om vi inte ens tog kollade upp möjligheterna för att kunna ta hem honom. Så vi tog kontakt för att kunna boka ett möte, dessutom fick vi ju samtidigt träffa Sallys första familj och uppfödare, vilket var ett glatt och trevligt möte.
Vi pratade massor med hund och vi berättade om Sally och Tyra. Samtidigt fick vi bekanta oss med Tamino. Det blev många frågor och många funderingar på hur man kan få en hane att fungera ihop med två osteriliserade tikar, som ju löper emellanåt. Vi frågade då om inte uppfödaren - Ulrika - kunde tänka sig att ta hand om Tamino medans tjejerna löper, då han ändå ska vara kvar i aveln ett tag till. En tanke som hon inte tänkt på, men som absolut skulle fungera.
Tamino visade sig vara en riktigt trevlig och mysig kille, som efter bara någon timma kröp ihop intill mig. Känslan över att vilja bli hans nya matte blev ännu större. Vi fick även ta en liten promenad med alla tre och vilken mäktig känsla det gav! Vi ville med Tyra utöka flocken, men jag upplevde att det blev en flock när jag höll alla tre kopplade i en hand. Alla tre verkade fungera fint ihop också.
Hemma sedan blev det ytterligare diskussioner och planeringar. En del av mig - förnuftet - talade om för mig alla bekymmer och hinder som kunde dyka upp och att vi därför ska låta bli. En annan del - rädslan - sa att jag var för rädd för att ta hem honom och att jag därför skulle låta bli. En tredje del - tvivlet - fick mig att tvivla på den rätta känslan och att den hade fel. Till slut hörde jag mitt hjärta och min starka vilja över att låta Tamino få flytta hem till oss och tre dagar senare kunde vi lämna ett beslut - vi ville bli Taminos nya familj!
Det blev bestämt att han skulle flytta in en vecka senare, men under cupcakesbaket upptäckte vi att någon lämnat blod på golvet - Tyra hade börjat löpa. Attans! Så det blir att vänta med hans flytt tills hon är klar, då Ulrika får hålla honom lite till. Hoppas att Sally inte börjar precis direkt efter bara...
Jag såg verkligen fram emot att få hem honom i veckan. Typiskt att det skulle spricka. Men den som väntar på något gått väntar alltid för länge, något jag får göra.
Längtar och väntar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar